När livet kommer i mellan.
Jag vill verkligen skriva av mig så mycket här på bloggen både med mina tankar och all inspiration jag har att ge. Men ibland stannar livet upp och det går bara runt i en ond cirkel.
Ikväll har jag bestämt mig att ta mig tid att skriva av mig lite för min egen skull.
I somras började jag känna mig väldigt ensam o nedstämd o fick nog min första panikattack. Flera ggr flydde jag hemifrån för att jag inte kunde hantera när barnen började bråka men sen började skolan o de blev lite lite bättre.
Dock under hösten testade vår lilla tjej alla gränser hon kunde och mitt tålamod var på botten. Jag har känt mig som världens sämsta mamma samtidigt som jag kämpat på allt jag kan för att jag klarar allt. Men det gör man inte. Innan jul blev det för mkt och jag bröt ihop gång på gång, allt kändes bara så meningslöst och paniken kom åter tillbaka, jag blev väldigt trött, skakig i hela kroppen och yr hela tiden. Tappade orden och började göra konstiga saker som att försöka låsa med bilnyckeln till huset eller inte veta vart jag skulle köra. Under en period var det mkt på jobbet eftersom många blev sjuka och min huvudvärk höll i sig. Så jag försökte söka hjälp hos min husläkare men hon hade inte mkt tid utan kollade bara blodtryck o puls som var både lågt o högt. Sen var min tid slut o hon rekommenderade att jag skulle kontakta kyrkan för att prata med någon,
Jag talade om för mina chefer hur jag mådde och att jag inte klarar av stressen så mkt till så de har försökt hjälpa mig på bästa sätt o efter jullovet blev de lite bättre kändes det som. Men så händer det saker privat om och om igen som får mig att oroas och minstingen åter igen blivit så otroligt krävande att jag knappt kan andas ibland. Sista veckan har jag tappat mitt tålamod helt, huvudvärk och väldigt nere. Däremot kan jag inte gråta. Det är som allt bara är tomt på något vis och jag är rädd att känslorna bara kommer svämma över en dag.
Nu är det väldigt kämpigt på min arbetsplats oxå pga av Corona och det är en tidsfråga innan vi åker på det. Helst vill jag inte gå dit men vad har man för val? Jag försöker skydda mig med munskydd och hålla avståndet och att bära munskydd är som att ha syrebrist hela dagarna så det är väl inte så konstigt att jag får huvudvärk och är svimfärdig.
Det som får mig att koppla bort allt för en stund är när jag kan göra ordning fint här hemma. Inreda och planerar mina projekt. Jag har ju lite kvar att göra så det skall bli kul iaf. Imorgon dyker ett samarbete upp på instagram och även här så håll lite utkik för det en ett samarbete ni inte vill missa 🙂
Nä nu är det dags att förbereda lite inför det och måste säga att de känns bra att skriva av sig lite för att skingra tankarna även att det är jobbigt. Tror det är bra att vara rätt öppen om hur man mår ibland istället för att stänga det inne.
Ta hand om er!
