Teresiainspirerar

Det gör ont…

Hej på er!

 

Ber om ursäkt för att bloggen har ekat tomt och sedan mitt senaste inlägg så har det varit alldeles för mkt för mig. Mitt senaste inlägg skrev jag ju om hur jag mådde och det vart ju inte bättre, snarare sämre.

Det har varit så mycket runt omkring mig som nog gjort att min kropp börjar säga ifrån, för jag började förra veckan känna att jag fått ont i vänster arm och sedan hela kroppen började kännas öm.

I helgen vaknade Sabina alldeles för tidigt och för att orka håla mig vaken började jag sätta upp hyllorna bakom soffan men egentligen är det en enkel grej och jag blev helt slut. Hela kvällen var jag som däckad och på söndagen ville jag absolut inte göra någonting för orken var helt slut. Eftersom jag inte har någon förkylnings symtom eller feber så gick jag till jobbet i måndags och det kändes som en lång dag. Jag fick mer och mer ont i kroppen, kände mig ibland så yr att de svartnade för ögonen men bet ihop. Sen när jag kom hem la jag mig på soffan o vilade tills sambon kom hem. Sabina fick titta på tv och Cornelia lekte ute hos sin kompis. Efter middagen la jag tjejerna och sen la jag mig själv för att försöka ta igen sömn tänkte jag… men det kändes inte bättre när jag vaknade så sjukanmälde mig.

Minsta lilla ansträngning gör att jag blir sjukt trött och får värk i hela kroppen. Känslan är som när man har hög feber och hela kroppen gör ont, men jag ligger som vanligt på låg temp så långt därifrån.

Jag är den som aldrig annars ger upp eller vill vara lat, men att går runt att må som jag gör känns inte bekvämt.

 

Förra veckan var en sån tuff vecka vart jag än befann mig och tyvärr fick vi ett dödsbesked inom familjen. Jag gick till jobbet den dagen ändå och kämpade på. Känslorna försökte jag nog gömma men tusen minnen och tankar snurrade bara runt. Jag blir rädd att tappa alla minnen man har och försökt glädjas åt allt man haft tillsammans. Det som känns extra jobbigt i detta är att jag inte ens kan få åka till min familj och bara få krama om dem, vara där och hjälpa till, eller bara få vara tillsammans nu i denna stund. Jag vet att behövs men kan inte göra något på andra sidan östersjön. Jag är så less på Coronan som hindrar mig för de mesta just nu. Så mycket man missat och så mycket man kommer missa. Det är en stor sorg att aldrig fått avsluta eller vara tillsammans.

 

 

Jag ska försöka komma igång och visa er mina projekt jag gjort men hoppas ni har tålamod och hänger kvar. Jag måste bara få andas och orka.

Därför lovar jag inget när nya inlägg kommer. Det kan komma idag, imorgon eller kanske om en vecka. Allt beror på orken.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats