Teresiainspirerar

Ni är säkert många som redan känner till att jag inte har något hår, men vill ändå göra ett inlägg om det igen.

Allt började en septemberdag 2005 då jag är på väg till Gotland med min mamma… Jag satt och pillade mig i håret och upptäcker något konstigt bak i huvudet och frågade mamma om hon kunde se något, vilket hon gjorde och säger att det saknas hår helt och hållet på ett ställe, stort som en femma ungefär. Vi båda blev väldigt oroliga och jag minns att jag tänkte: Är jag sjuk, ska jag dö nu? Bara 21 år…

Hela den helgen som vi var på Gotland bestod utav oro och funderingar, jag ville bara att det skulle bli måndag så jag kunde ringa till doktorn för att beställa en tid.

Jag fick en tid till vårdcentralen och när jag träffar läkaren och han tittar på hårbotten säger han att han vill skicka mig till en specialist till sjukhuset och visade väldigt tydligt att han blev orolig. – Jag tycker inte om att du tappar hår, så ung som du är, sa han. Detta gjorde mig ännu mer orolig och väntan till en tid hos doktorn kändes lång..

När jag väl kom till en läkare så sa de inte så mkt mer än att jag skulle ringa om jag tappade mer hår. Vid det laget hade jag redan fått ännu fler kala fläckar på huvudet men fick gå hem ovetandes av vad jag drabbats utav. Redan på kvällen upptäckte jag två fläckar till men kände mig knäpp om jag skulle ringa till läkaren redan dagen efter så väntade en vecka. När jag äntligen ringde och hoppades på bra respons fick jag frågan; -Varför ringer du, såg du teprogrammet i häromdagen eller? Jag blev alldeles paff och frågade vad han menade då han gav mig svaret; -Ja, tvprogrammet om håravfallet. Jag hade inte sett något program och blev så ledsen att han inte tog mig på allvar då han bad mig ringa ytterligare en gång längre fram om jag tappade ännu mera. Detta tog mig hårt och jag visste fortfarande inte vad som gjorde att mitt hår försvann allt mer och mer.

Jag bestämde mig för att byta läkare och då till en kvinnlig som kanske kunde förstå mig hur det är att vara tjej och tappa håret.. För mig var håret det enda jag kände mig nöjd med på mig själv, som fick mig att känna mig fin, men nu bara vart det allt sämre och sämre för varje dag som gick…

Dags för läkarbesök igen och jag fick äntligen träffa en kvinnlig läkare som ändå tittade lite mer noggrant och gav mig en lite broshyr som jag kunde läsa. Den handlade om hårsjukdomen Alopecia, vilket var det jag hade sa hon. Jag hade aldrig hört talas om det och var forfarande orolig och funderade på vad det var för fel på mig. Hon sa att jag kunde läsa om min ”hårsjukdom”, att allt stod där. Sedan frågade hon mig om jag ville ha hjälp med peruk. Jag hade aldrig tänkt tanken att jag skulle börja med peruk.. men självklart tackade jag ja.

Mitt första besök hos perukmakaren kändes bra då jag hade förlorat mer än hälften utav mitt hår och fick genast hjälp med en peruk. Valde en mörk, långt hår med blonda toppar. Efter jag fått på mig peruken åkte jag direkt till jobbet för att jobba och kände mig faktiskt ganska fin ändå, men fy så varmt det var att ha den på.. 🙁

Det tog bara nån månad så var nästan allt hår borta och jag fick komma tillbaka till perukmakaren och hade bestämt mig att hon skulle raka av det sista hår jag hade. Usch, det var verkligen sååå jobbigt. Jag blev helt flintskallig.. Detta var i början på 2006 så mitt håravfall hade verkligen gått fort.

Efter ett tag blev jag sjukskriven på halvtid och mitt hår började sakta komma tillbaks upp på huvudet. Jag insåg att allt hade med stress att göra och när jag kunde ta mina promenader med Rambo och få koppla av lite så satte hårutväxten igång. Men så när jag började jobba heltid igen försvann allt på nytt. Sen kom det tillbaka lite igen och så gick det fram och tillbaka tills jag fått massa hår att jag nästan började tro att jag skulle få tillbaka allt. Håret saknades endast i nacken men annars hade det blivit några centimeter..

(Bild från innan håret försvann för sista gången)

September 2012 dog min morfar hastigt och det tog mig så hårt. Redan efter några dagar upptäckte jag hur allt hår började falla av igen, i stora mängder… Jag som trodde det skulle komma tillbaka.

Sedan dess har jag inte fått mitt hår tillbaka..

Jag tänker så här, att jag hellre är utan hår och frisk än sjuk med hår.

Ni kommer få läsa mina känslor om detta i ett senare inlägg.