När jag blev gravid var min tanke att jag skulle jobba så länge det gick, men iallafall till Mars nån gång.. Med Cornelia jobbade jag till 4 veckor innan hon föddes så varför inte denna gång oxå?
Men så vart det inte och det insåg vi för längesen då jag redan började få besvär med foglossning tidigt.. Jag trodde inte att man kunde få såna besvär så tidigt ens men runt vecka 12 så började det och värre och värre har det blivit.
Trots att jag fått sjukt mkt hjälp på jobbet så har det blivit allt mer jobbigt att kunna stå och gå så mkt som jag gör på mitt jobb. Senaste tiden har jag haft så ont på kvällarna att jag knappt kan ta mig upp ur soffan, om ens ner..
Men när jag inte får upp mina egna ben i sängen är det illa… Att jag bara vill gråta av smärta och tar i allt jag kan för att få kunna lägga mig i sängen är inte optimalt. Jag kan inte ens lyfta Cornelia om hon blir ledsen, knappt böja mig så jag känner mig inte tillräcklig som mamma i dessa lägen när hon behöver mig som mest. Tack och lov så förstår hon att jag har så ont att jag inte kan lyfta henne.
Idag var jag iallafall hos min husläkare och hon sjukskrev mig 100% till januari då jag har en tid med en annan läkare, så får se då hur det blir. Han pratade tidigare om 50% så man vet ju aldrig men nu ska jag se till att samla krafter och inte överanstränga mig så mkt.
Min läkare sa att det även lät som jag hade fått åderbråck då jag är väldigt svullen och har extremt ont. Dock var jag inte lika svullen idag som i förrgår, men de kunde tydligen komma och gå sa hon.
Kändes jättekonstigt att det idag kanske var sista arbetsdagen på väldigt länge då jag skall börja jobba igen efter sommaren 2019. Jag kommer sakna jobbet, mina arbetskamrater, framförallt S och så alla barnen. Vissa kommer ha hunnit sluta när jag är tillbaka men jag måste som sagt tänka på mig själv nu i första hand. Det är ju ändå ganska långt kvar tills lillasyster är beräknad men att ha denna smärta är inte kul så på något vis känns det bra att jag blev sjukskriven och hoppas att jag inte blir sämre nu.
Imorgon går jag in i vecka 25, och måste säga att tiden har gått väldigt fort ändå.. Tänk att jag vetat om graviditeten i 20 veckor, känns så längesen jag plussade nu, det var ju sommar och varmt…
