Hej fina ni!
Nu ska ni få läsa om denna graviditet.. Hoppas ni kommer orka läsa. 🙂 Förra veckan fick ni läsa om när vi väntade Cornelia som ni kan läsa HÄR och i detta inlägg tänkte jag berätta om denna resa.
Vi hade inte riktigt diskuterat det här med syskon till Cornelia förens hon var 2 år då vi efter ett tag bestämde oss för att försöka få syskon till hon skulle bli runt 3 år, en lagom ålder tänkte vi.
Jag vantrivdes på mitt dåvarande jobb och hoppades ännu mer på att få bli gravid fort och sedan under mammaledigheten kunna söka nytt jobb då det inte är lika lätt att skaffa nytt jobb när man ÄR gravid tänkte jag. Förväntansfulla såklart slutade jag med mina preventivmedel och jag började med tester direkt. Då vi blev gravida på första försöket både innan Cornelia och när hon blev till så var jag nästan säker på att det skulle vara lika enkelt denna gång.
Men så kom mensen, och jag tänkte att vi missat äl denna månad, bara på att försöka igen. När det var dags att mensen snart skulle komma började jag testa mig och eftersom jag skulle ner till Borås på event ville jag veta om jag kunde dricka eller inte, så tog ett test som jag tycktes ses vara väldigt svagt… Så uteslöt alkohol helt denna helg och längtade hem efter att få testa mig igen… Väl hemma på kvällen efter ett par dagar kom mensen, igen. Det var bara ett spökstreck jag fått. Besvikelse men tänkte att de kanske kunde vara så här att vi skulle få försöka några ggr innan det skulle ta sig.
Vi började prata med våra grannar om att boka en resa till Thailand tillsammans och jag såg fram emot att kunna bli gravid och få åka på resa dit med en bebismage och samtidigt få längta efter att ha något att se fram emot efter resan.. Resan bokades och vi längtade efter så mycket! Jag tänkte att 2016 skulle bli ett riktigt bra år.
Men, månad efter månad kom mensen… Ingenting hände och vissa månader kändes jobbigare än andra då man visste att vi verkligen prickat in dagarna, hur kan man misslyckas tänker man ju då.
Fortfarande inte gravid julen 2015 och vi jag tog ältester flera ggr om dagen för att verkligen inte missa. En eftermiddag hade jag sååå starkt på ältestet och vi ville inte missa denna chans, trots att jag inte skulle vara så långt gången i Thailand. Vi skulle åka i januari så räknade ut att vi isf skulle plussa dagarna innan resan, och såg framför mig vilken fantastisk start på året vi kunde få och verkligen fira med vår resa tillsammans.
Dagen BF kom och ingen mens, tog test men inget positivt än och packade med mig massa tester, både graviditetstester och ältester. Äntligen dags för vår Thailands resa men varken mens eller positivt än… Flera dagar försenat och jag kände att det kanske skulle bli just i Thailand vi skulle plussa..
Tog tester flera gånger men det visade inget ännu.. När nästan en vecka i Thailand hade gått, ca 10 dagar försenad mens så kom det ljusrosa blod och jag hoppades ju fortfarande på att det kanske bara var normalt när man ska plussa. Tyvärr blev det ju då mer och mer och jag insåg att mensen bara vart förskjuten och ingen bebis denna gång heller. Vi försökte njuta till fullo av vår resa och jade det riktigt riktigt bra, men när dagen kom då vi skulle åka hem fick jag sån ångest att åka hem till vardagen, tillbaka till mitt dåvarande jobb som jag verkligen inte ville tillbaka till. Jag grät verkligen när vi lämnade hotellet. Innan vi hade åkt till Thailand hade jag även sökt ett jobb som jag hoppades få och hade fått massa positiv feedback då de verkligen behövde folk, men hade inte hört något så när jag kom hem kontaktade jag dem och fick svaret att deras chef tog de extra timmar istället för att anställa någon ny.
Jag kände bara att allt var emot mig. Jobb, kände mig ensam och blev inte gravid. Vi som trodde det skulle vara halvvägs vid det här laget. Men vi gav inte upp och kämpade vidare.
I April 2016 fick jag ett jobb jag sökt, det jag har idag och kände att det äntligen skulle vända för mig. Dock förstod vi att vi inte skulle få bebis 2016 men hoppades på sommaren 2017. Trivdes sååå bra på mitt nya jobb och jag själv började må så mkt bättre.
Under sensommaren 2016 fick vi besked om att sambons syster skulle gifta sig året efter i Maj någon gång och jag såg framför mig höggravid på deras bröllop. Då borde vi iallafall ha lyckats tyckte jag. Vi kämpade på, men månad efter månad fortsatte som vanligt. Någon gång spökstreck men inga positiva digitala tester… Det börjades kännas så hopplöst och nästan jobbigt att försöka pricka in varje månad, att det blev mer ett måste om vi skulle lyckas någon gång.
Inget hände och jag började tänka att vi kanske inte kunde få fler barn. Kanske hände något när Cornelia föddes att jag inte kunde bli gravid igen? Många frågor och funderingar dök upp och jag försökte inse allt mer och mer att det nog inte var meningen att vi skulle ha fler. Och försökte ändå se det positivt att vi iallafall hade en dotter, ett barn att älska oavsett om hon inte skulle kunna få syskon. Jag skattade mig lycklig att just Cornelia fanns hos oss.
Vi har nästan gett upp helt men innerst inne hoppats varje månad på ett mirakel. Månader gick och bröllopet närmade sig, men ingen graviditet så någon extra klänning behövdes ju inte köpas.
Sommaren 2017 närmade sig och jag planerade in lång semester för att vara tillsammans med Cornelia mer, få vila, ta dagen som den kommer, inte ha några renoveringar här hemma, utan bara njuta utav sommaren. Vi bokade även en resa till Kreta och jag hade såklart ändå lite förhoppningar att ha lyckats tills dess iallafall. Men innan semestern ringde jag till min barnmorskemottagning för att rådfråga då vi nästan kämpat i två år nu utan ett enda resultat. Hon jag pratade med föreslog att jag skulle ringa till Sofiahemmet för att få hjälp. Men jag kände att jag inte ville ta tag i det under sommaren då det ändå är semestertider och vi skulle säkert få vänta länge på hjälp.
Inget plus än och jag pratade med en bloggkompis ang detta som då tipsade mig om att ta hostmedicinen Bisvolon då hon hört många andra lyckas med detta. Själva hostmedicinen är ju slemlösande och troligtvis hjälper det till. Värt att testa tänkte jag eftersom vi inte har något att förlora. Man skulle börja med den när man fick sin första mensdag och dricka varje dag tills ägglossningen.
Köpte mig ett par flaskor då jag ville ha med en extra till Kreta så jag inte ville sumpa denna chans, om den nu skulle fungera.
Vi åkte på vår efterlängtade resa till värme, sol och avkoppling. Jag valde att denna månad inte ta ett enda ältest då det ändå inte hjälpt någon gång. Vår vecka på Kreta var verkligen så fantastisk! Vi bodde riktigt bra och njöt utav vår resa. Jag hade inte helt full koll på ägglossningen och kände att det ändå inte kommer bli något denna månad. Kändes dock som jag kunde haft äl någon utav de första dagarna på resan och insåg att det kunde vara kört denna gång och slutade med hostmedicinen efter några dagar där nere på Kreta.
Tänkte att jag skulle börja om när mensen kommer och då ta tester igen då jag inte riktigt vart säker på äl.
Sambon hade bara tre veckors semester med oss så jag och Cornelia hade 3 veckor kvar så bokade en tripp till Gotland för henne och mig för att njuta lite extra i slutet av semestern.
Men innan Gotland så skulle våra vänner från Kalmar komma på besök och kvällen innan gick jag ut på en middag med Cornelias gudmor. Vi började med en fördrink och delade på en flaska rosé till middagen för att sedan ta ett par cider till. En jättetrevlig kväll, och såna här kvällar att gå ut med vänner händer ju inte så ofta för min del längre. Blev sjukt trött och illamående när efter ett tag så vi åkte hem innan tolv. På natten mådde jag inte alls bra men morgonen efter var det helt ok trots drickat och illamåendet.
Våra kompisar kom på eftermiddagen (en fredag) och vi lagade god middag och jag bjöd på nån cider. På lördagen åkte vi till Skansen med barnen och hade en riktigt varm dag. Väldigt trevligt med karusellåkande och nöjda barn. Dock fick jag så sjukt ont i magen och kände nästan att jag behövde kräkas när vi stod i kön till en karusell med barnen. Jag misstänkte att det var maten eller värmen.
På kvällen grillade vi och drack lite rosé men tyckte inte att det var så gott så drack inte upp allt och tog läsk ist. På kvällen skulle vi se film men vi var så trötta så somnade nog allihopa i soffan. På söndagen skulle de åka hem på kvällen efter middagen och det är alltid tråkigt att lämna varandra men då jag var så sjukt trött efter dessa dagar kändes det så skönt att få vara ensam på kvällen.
Jag höll på med datorn och sambon gick och la sig då han skulle upp och jobba. Kvällen blev ganska sent ändå och jag började få halsbränna och blev sjukt kissnödig.. När jag går på toa får jag ett infall, trots att jag vet att vi inte skulle bli gravida denna månad, och tar ett graviditetstest som jag har kvar några utav. När jag tar testet tänker jag att jag bara slösar och att det ändå är onödigt men sitter och tittar på det där testet ändå som sen visar sig komma fram två streck. Dock var det ena sååå svagt men ändå starkare än mina spökstreck jag fått tidigare. Tänkte att det är fel på testet och tar ett nytt efter en halvtimma. Visste att det var dumt att testa på kvällen och även igen efter 30 minuter men kunde inte låta bli att få kolla igen. Jag trodde ju att det bara var fel på testet. När jag tar det nya testet blir det precis likadant och jag börjar fundera på om testerna är för gamla eller om de är opålitliga. Bestämmer mig för att gå och lägga mig och ta ett nytt test på morgonen efter.
Vaknar av att sambon försovit sig och är sååå kissnödig men vill ju ta ett test i lugn och ro så väntar med att gå på toa och gör mackor till honom så han kunde åka till jobbet. Cornelia sov fortfarande och när sambon åkt kan jag äntligen gå och kissa. Testar likadant test som kvällen innan och sparar lite urin för att få se vad testet visar först.
Även detta visar svagt extra streck och jag tror ju fortfarande att det är fel på dessa tester och minns hur jag tänker om mig själv att jag är så dum som slösar på dessa tester.
Jag var osäker på om när mensen skulle komma så hade ingen koll där eftersom jag inte brytt mig om att köra ältest denna månad. Tar fram mitt enda digitala test och testar. Sitter och tittar på detta test hela tiden men på nåt vis är jag lite nervös att jag är lite småskakis. Jag vet ju att testet kommer visa INTE GRAVID..
Timglaset på testet tar en evighet och när det kommer upp texten GRAVID 1-2 veckor fattar jag att det verkligen är sant! Vi har äntligen lyckats bli gravida! När vi minst anade det! Jag springer upp till Cornelia och väcker henne och är så lycklig. Säger att jag har en bebis i magen då hon vaknar till väldigt fort och ber att få se min mage. Hon trodde den skulle vara stor och jag kommer på att det kanske är dumt att prata med henne om detta för mkt så vi går ner till köket för frukost. Då jag sparat det digitala testet så slår jag sedan in det i ett paket till sambon och ber Cornelia ge honom det när han kommit hem på kvällen när vi sitter vid middagen. När han öppnar förstår han nog inte helt vad det var så jag fick förklara och jag kan fortfarande se hans ögon och leénde. Tänk att vi nu efter två års kämpande äntligen lyckats!
Vi ska bli föräldrar igen och Cornelia skall bli storasyster!
Jag hoppas att ni orkat läsa detta låååånga inlägg som nog blev mkt längre än jag tänkt men jag vet att det är sååå många som kämpat som vi, och ännu mer till och med. Till er, ge inte upp, kämpa, slappna av och njut utav varandra.
Jag tror inte bara det var bisovlon utan mer avslappning, lång semester och låta kroppen komma ifatt. Inte stressa upp utan bara ta dagen som den kommer.
Självklart har jag varit så nojig och kan än idag i vecka 18 vara nojig men nu har jag nog börjat känna av bebisen och magen växer så jag har äntligen börjat fatta att detta är på riktigt! I April är bebisen beräknad och det har nog varit meningen hela tiden att Cornelia skall bli lite större först, nästan fem år innan hon blir storasyster och att 2018 är vårt år!
Tack än en gång för alla era fina kommentarer!
