Igår skrev jag om hur det var att träffa killar när jag förlorade mitt hår.
Idag tänkte jag bjuda på lite roliga och knasiga minnen om hur jag och vänner hanterat detta på roligaste och bästa sätt.
När jag förlorade håret bodde jag i Kalmar och vi var många vänner som träffade ofta, nästan två tre gånger i veckan. Jag hade oftast fester hemma med allihopa eller så lånade jag en lokal då vi kunde vara upp mot nästan 40 pers ibland.
Vid varje tillfälle hade jag nog olika peruker, men man hade ju självklart sina favoriter.
Jag lyckades oftast få till håret väldigt bra och en av mina absolut favoriter var en korthårig i äkta blont hår. Den hade jag för det mesta och kunde locka, sätta upp håret och satte då dit extra löshår så det blev fina håruppsättningar.
Måste bara berätta ett roligt minne som hände när jag skulle gå ut med mina vänner och min mamma o morbror var med. Jag skulle möta upp mina vänner senare på kvällen och började kvällen med att följa med mamma och morbror till mammas kompis på fest. Där bjöds det på smörgåstårta vilket jag inte kan äta så slängde i mig en banan och började dricka lite cider samtidigt som jag lockade peruken (håret). Jag såg verkligen fram emot en grym kväll!
Eftersom jag inte hade ätit speciellt mycket så blev jag självklart berusad ganska snabbt, vilket inte alltid är så bra, haha! Vi tog oss ut på stan för att gå till Harrys där vi skulle bowla och när klockan var runt halv nio mötte jag upp några vänner på stället, men var så pass berusad och tyvärr väldigt dålig. Ingen bra kombo att dricka på fastande mage. Eftersom jag mådde så dåligt och var i sånt dåligt skick tyckte mamma att vi borde åka hem och jag följde trots allt gladeligen med ut för att ta en taxi. När vi står utanför Harrys och jag ska sätta på mig min tröja (läs detta och tänk er ett fullsatt Harrys där alla bord är fullsatta med middagsgäster som ser oss stå där utanför) då min peruk åker av… Där står jag mitt i stan utan hår och en man i 55 års åldern som knapp har något hår kommer förbi och frågar om vi behöver hjälp. Jag börjar snurra på peruken med handen och säger: Du kanske oxå behöver lite hår och sätter sen på mig peruken, bak och fram. Vilket ser väldigt roligt ut eftersom alla lockar jag kämpat med var framför ögonen. Just då kanske det inte var så kul men så här efteråt är det en rätt rolig historia.
Ett annat tillfälle var när vi skulle ut med kompisarna varav en av tjejerna som var med (en kompis kompis som inte var med så ofta) inte visste att jag hade peruk då vi börjar prata om hår. Hon hade blont långt hår och jag hade alltid tyckt det var så fint. Jag säger att jag skulle vilja ha sånt hår då hon påpekar att jag alltid är så fin i håret och hon skulle så gärna vilja byta med mig. Då kunde jag ute låta bli och säger: Ja men vi byter och hon tror jag skojar tills jag tar av mig peruken och skrattar. Hennes min just då, det oj vad vi skrattade åt detta.
För mig har det inte varit något att skämmas över att kunna ta av sig peruken var jag än är eller skoja till det. Tror det är en av anledningarna som gjort att jag känner mig så pass bekväm med detta.
Vi har skojat mkt när vi träffas och kompisarna har fått testa perukerna och vi har fotat. Synd jag inte vet vart bilderna är, annars hade jag bjudit på dem här.
När jag var i Thailand för första gången var det oxå rätt kul då jag hade en mörkhårig peruk i början. Försäljarna är ju bra på att känna igen en och visste varje gång man gick förbi att vi redan hade gått förbi. På dagarna gick jag med sjal på huvudet och thailändarna sa att det var så bra att jag skyddar huvudet och då upp med tummen. En dag när jag satte på mig en annan peruk, långt blont hår och gick förbi samma försäljare så kände de inte igen mig. Jag och min kompis som var med sa att det var rätt kul, då jag kunde vara olika ”personer” när jag ville.
Man får försöka tänka på allt roligt man kan ha och allt positivt man kan ha med perukerna istället för att deppa ner sig, trots dåliga perukdagar (hårdagar).
I Thailand satt en kvinna bredvid mig på stranden med peruk, jag ser verkligen sånt, och jag såg att hon tyckte det var så jobbigt och hon svettades verkligen. Jag satt med sjal eller helt utan peruk och såg att hon tittade på mig. Jag tror faktiskt att hon avundades mig lite att jag var så pass stark att jag valde bort peruken såna här varma tillfällen. Det behöver ju inte vara så. Jag minns verkligen som igår hur jag tänkte att det såg så varmt och jobbigt ut i det klimatet mitt på dagen.
Är det något utav mina läsare som kanske har alopecia, eller bär peruk utav en annan anledning? Maila mig gärna om ni vill prata om det för vi är betydligt fler än vi tror och alla behöver stötta varandra för att vi ska kunna bli starkare.
Min mail är [email protected]
Jag hoppas att jag inte tråkar ut er med mina inlägg men jag tycker det är så otroligt skönt att skriva av mig och dela med mig utav detta. Mer kommer komma men nu får det räcka för denna gången.
Kram på er och tack för alla underbara kommentarer!
Glad påsk!!
