Teresiainspirerar

Man har sina dagar då det verkligen är pest och pina att se sig själv stå där utan hår på huvudet. Trots att jag är så otroligt öppen om detta och håller humöret uppe så kan jag också vara ledsen och deppig av att inte vara som alla andra.

Oftast är struntar jag i att det är som det är och försöker tänka på det positiva med att ha peruk.
Jag kan välja hårfärg, längd och stil efter humör och ändra flera gånger per dag om jag vill. Behöver aldrig ångra mig att jag just då har mörkt hår men vill ha ljust hår dagen efter och så vidare. Jag kan välja längd av dem peruker jag har utan att ångra att jag ”klippt” håret.

Jag har ungefär 15 peruker hemma men använder oftast ett par under samma period. Dem blir ju lite slitna och jag byter då till andra som legat ett tag och inte använts så mkt. Mina favoriter är ljusa med långt hår. Just nu har jag min nyaste, en korthårig i lite nyans av grått, blont. Den är väldigt fin när jag väl får den att sitta bra.

När jag har såna där dåliga dagar och bara önskar för allt i världen att kunna få tillbaka mitt hår så känner jag mig oftast allmänt ful, ser sjuk ut eller är bara allmänt nere på grund av andra saker som då gör att detta känns mer påtagligt. Jag önskar oftast att jag skulle kunna få sätta upp håret slarvigt i en knut eller hästsvans, känna håret i nacken och inte få skavsår bakom öronen.

Nackdelen med perukerna är skavsåren man kan få, att den inte sitter helt hundra och att jag blir extremt stel i nacken eftersom fästet i nacken sitter så dumt till och håret blir väldigt slitet utav kragarna från jackor. Sommaren är bäst eftersom man slipper alla dessa jackor men då brukar jag oftast ha sjal på mig, vilket inte heller alltid är så fint, men får duga för stunden och när jag vill få på mig något snabbt på huvudet.

En av mina ”jobbperuker” är tyvärr inte jättebra när jag vill sätta upp den då det syns i nacken att den inte sitter mot huden. Barnen på jobbet som då är så mkt kortare och tittar upp ser detta så mkt mer och säger: ”Du har peruk” eller ”har du löshår?”. Eftersom jag från början på jobbet var öppen om det för att slippa massa tissel och tassel så tycker barnen att det är lite roligt när jag byter färg eller längd på perukerna och ibland tycker de att de är lite kul att tala om för andra att jag har peruk, som i sin tur redan visste det. Dem vill även gärna se mig utan peruk men där känner jag mig inte bekväm med att stå med kockkläder och helt kal på huvudet. Mitt huvud är ganska litet så de skulle se så konstigt ut, tycker jag själv.

Ni som har dåliga dagar, vad är det som tynger er? För min del är de hårlösa dagarna.

Berätta gärna om era sämre och bättre dagar. Vad som gör er glada eller tynger er. Det är bra att prata om saker ibland, därför tycker jag bloggen är ett bra redskap om jag inte pratar med mina nära.

Kram på er!