Teresiainspirerar

När man bestämmer sig tillsammans för att skaffa syskon till sitt barn blir man så upprymd, får en sån längtan och ser framför sig hur kommande tid kommer se ut och hur det kommer bli som tvåbarnsföräldrar.

Men det man inte är inställd på är att det kanske inte tar sig första gången denna gång, eller?

–

När vi bestämde oss för att skaffa barn första gången minns jag allt så tydligt. Vi var nere hos våra kompisar i Kalmar då vi på natten låg och pratade när alla lagt sig om att vi var redo för att bli föräldrar. Vi sa att jag skulle kunna sluta med mina minipiller när vi kom hem och var beredda på att det kunde ta några månader för kroppen att ställa om sig.

Kommer ihåg att jag var så nervös när jag sa till sambon att jag inte skulle ta några mer minipiller, att ni kör vi! Sagt och gjort.

Det tog precis en månad så var vi gravida och vilken lycka! Jag minns att jag blev alldeles skakis av lycka, tänk att vi skulle bli föräldrar! Vi hade pratat om sommarbarn, men att det skulle bli Maj gjorde oss ingenting. Vi trodde aldrig att det skulle ta sig så snabbt och jag som inte ens visste om jag haft ägglossning eller inte?

–

Lyckan varade i 9 dagar då jag började blöda. Allt gick väldigt fort och jag förstod att det var kört, att vi fått missfall. Smärtan jag hade då var obeskrivlig, och våra drömmar bara försvann på en dag… Jag bara grät och bokade in ett vul i hopp om att lilla fröet skulle finnas kvar, men det var tomt. Allt hade skött sig av sig själv och hon rekommenderade oss att vänta några månader innan vi försökte igen. Men jag var så otålig och vad hade vi att förlora av att försöka igen? Jag blödde kraftigt i en vecka tills det helt plötsligt var slut och jag var ganska deprimerad. Samtidigt hände mkt annat som sjukdomar m.m i min familj som gjorde mig ännu mer skör och orolig. Om det inte var nog så dog min kära mormor och jag kände bara sån sorg. Allt var emot mig och jag fick ännu en gång bevisat att september var en skitmånad.

–

På något vis plussade jag på nytt exakt på dagen en månad efter missfallet. Jag vågade inte jubla, eller hoppas att det skulle bli något denna gång och oron inom mig var så stark. Vi hade varit med om så mycket att vi inte riktigt tänkt på barn just då, inte lika mkt, men det var ju ett plus. Vi fick ett tidigt vul i v.6 och där fanns ett litet embryo 5mm stor med ett hjärta som slog så fint. Då kändes det ett tag lite bättre men jag var så nojig att jag fick besöka barnmorskan en gång i veckan. Efter vecka 15 fick jag även lyssna på hjärtljudet men fortfarande här var jag orolig att något skulle gå fel.

När vi äntligen fick göra vårt RUL och fick se en liten bebis som mådde bra så insåg vi att vi skulle få vårt efterlängtade sommarbarn. Vi skulle bli föräldrar på riktigt!

Galna som vi var åkte vi ända till filippinerna i v.20 – en resa jag aldrig skulle göra om som gravid. Kontroller hit och dit med papper på att jag skulle få gå igenom som gravid. Mat och dofter som jag inte klarade av, sunkiga rum, dåligt väder och alldeles för mkt resande. Ett minne för livet men inte rekommenderat till gravida 😉 Sambon var nojig under vår resa då jag inte kände några sparkar under hela resan och han trodde att resan inte var bra för barnet. Väl hemma satte sparkarna igång, hela tiden, så bekräftelse fick vi så vi teg.

–

Jag gick ner 5kg under graviditeten istället för upp så vi fick ett extra ultraljud i v.35 då de ville titta till bebisen. Klart vi var oroliga men när vi väl var där så säger de att bebisen var 19% större än den skulle och att vi skulle få en stor bebis. Bebisen åt från mig trodde de medan jag tänkte att bebis troligen skulle komma tidigare.

Mycket riktigt föddes Cornelia den 25 juni fullt frisk 6 dagar innan beräknat, 50 cm lång och 3040 gram. Tänk att vi hade blivit föräldrar till en liten flicka. En dröm jag haft sedan jag var barn att få bli mamma. Magiskt och en känsla att kunna få barn är verkligen oslagbart! Världens bästa och finaste Cornelia.

Tänk att vi hade så lätt ändå att få chansen att bli gravida då!

Och nu ska vår lilla stora tjej bli storasyster… Så stort!
Snart kommer ni få läsa mer om det och denna graviditet.

–

STORT STORT TACK till er alla för alla fina kommentarer vi fått.