Idag är det redan två år sedan vår lilla kille somnade in. 10 år fick jag tillsammans med honom men hade trott på fler. Tyvärr fick han ont och troligen var det diskbråck.. Natten till idag för två år sedan var fruktansvärd. Han skrek varje rörelse och kunde varken sitta, ligga eller stå. När han la sig tätt intill mitt huvud och bara flämtade förstod jag att de var sista gången han låg där hos oss.
Vi ringde jourveterinären i bagarmossen och fick komma in direkt.
Jag är iaf glad att få ha honom i knät när det var dags för honom att sövas.. Jag kände hur varje del slutade fungera på honom och när hjärtat slutade slå.. I den stunden blev han så lätt.
Jag ville verkligen inte lämna honom där och kommer aldrig glömma när vi sa farväl. I skrivande stund måste jag nog sluta med detta inlägg för ju mer jag tänker på det ju mer känslor får jag.
Rambo, vår lilla glada kille som älskade allt och alla kommer alltid att vara saknad.
Bilder ifrån hans tioårsdag i augusti 2016.
Han älskade verkligen att öppna paket.
