Anledningen till att jag varken varit aktiv här på bloggen eller inspirerat något vidare på instagram är att vi just nu haft några väldigt tuffa dagar och dem är inte över än..
Vår älskade lilla Rambo har ett diskbråck som förra helgen började göra ont på honom igen, vi åkte till veterinären i tisdags då han blivit sämre och var beredda på att han skulle få somna in men veterinären tyckte inte alls det var dags ovh han verkade må bra tyckte dem. På kvällen var han sig själv men på torsdagskvällen var han så dålig och det har bara fortsatt.
Jag trodde helt ärligt att han skulle dö i mitt knä så ont som han hade och hjärtat gick i 180, medans han flämtade, inte orkade stå och bara skakade. Både jag och sambon var så ledsna o insåg att det snart är dags ändå.
Igårkväll ringde jag veterinären igen (två olika, varav en privat) och bokade tid till idag. Först åkte vi till vår privata veterinären och hon ville inte ens ha betalt utan ville verkligen se hur Rambo mådde. Sedan åkte vi till en vanlig veterinärklinik för röntgen men väl där tyckte de att han inte skulle röntgas då det kan bli värre av en sådan sak.
De har nu gett honom bästa smärtstillande och skickat med oss tabletter hem så han ska slippa ha ont. Detta med diskbråcket kan ta en vecka sa dem och vi skulle avvakta till onsdag-torsdag. Blir det ingen förändring till det bättre så vet vi vårat beslut. Han är tio år och ska inte behöva opereras och lida så är det inte bättre så måste vi låta honom somna in. Vi har gråtit, haft ont i magen och detta är verkligen så hemskt att se hur vår lilla kille mår.
Jag vet att dagen måste komma då man måste säga hejdå men hade hoppats (och hoppas fortf) att han ska bli flera år äldre (och då inte lida något). Men vi måste ändå en dag om det är nästa vecka, eller någon annan gång ta farväl av vår bäste vän. Att vara utan honom kommer bli så tomt och saknaden kommer bli så stor.
Rambo har jag följt ända sedan dagen han föddes och haft honom i exakt tio år nu vid min sida. Han är världens snällaste hund, som älskar alla. Han är klok, speciell och varit min stöttepelare under tio år oavsett vad som hänt.
Han har torkat mina tårar, fått mig att skratta, fått mig att njuta och även trotsat men jag har alltid älskat honom och jag tänker njuta av vår sista tid tillsammans så mkt jag bara kan.
Nu vet ni läget och jag hoppas ni fortf vill kika in här då o då och när jag har orken, lusten och inspirationen så märker ni det. Tills dess, hoppas jag alla vill hålla tummarna för vårt lilla hjärta.
