Teresiainspirerar

Förvärkarna är här…

För ett par helger sedan började jag få ordentliga förvärkar som höll på under hela helgen från och till, även på natten. Jag vart så sjuk trött efteråt men sen försvann de och under nån vecka var det ganska lugnt ändå. Men nu har jag känt sedan förra veckan att de kommit tillbaka och det är värst på kvällarna, eller om jag är uppe och går.

Jag har inte orkat så mkt, knappt lämnat Cornelia på dagis så för min del har jag vilat, vilat och vilat… Ändå så kommer den där känslan av ”mensvärken” varje dag och som sagt kvällarna får jag ännu mer tryck här o där. Magen blir även så pass hård att det känns som jag skall spricka. I ett par nätter när jag gått upp för att kissa får jag så sjukt ont i magen av att de spänner så mkt. Känns som lillasyster kommer i kläm, men antar att hon ligger o trycker så att det blir trångt.

Först har jag inte funderat så mkt på det här med förvärkarna och tänkt att de mest är sammandragningar men nu har jag förstått att de är både och, speciellt när de är så pass att jag får ont, blir andfådd och helt slut efteråt. När jag skulle lämna Cornelia på dagis i torsdags fick jag så sjukt ont att jag var helt färdig när jag kom hem. Det tar på krafterna. Inte nog med det har man ju ont efter foglossningen och bäckenuppluckringen så nu längtar jag faktiskt efter lillasysters ankomst..

Det är snart 5 år sedan jag födde Cornelia och hade inte alls så här då.. Minns att jag fick lite sammandragningar i Maj (hon föddes i Juni) men inte mer än då.. Förutom de som jag känner nu hade jag dagen innan Cornelia föddes.. Nu har jag gått med dessa mkt längre än en dag men som omföderska kan det ju hålla på så här i flera veckor innan riktiga värkarna sätter igång. Att stå upp eller gå är värst för mig nu då det blir allt tydligare och tydligare. Igår när jag skulle laga maten kunde jag inte stå upp så fick sittande på en pall för att orka med att slutföra matlagningen.

Tänk så olika graviditeter kan vara, när jag tänker på hur det var med Cornelia och hur det är nu. Helt tvärtom.

Jag vill egentligen inte klaga med då bloggen blir lite som en dagbok och anteckning hur denna graviditet är så vill jag ju skriva ner hur det är. Jag minns hur jag längtade efter att vara gravid igen, hur underbart det kändes med Cornelia. Självklart är jag så lycklig över att jag till slut fick denna chansen igen att kunna bli gravid, som vi kämpat.. Så trots att jag har haft det jobbigt nu så är jag så lycklig och detta är så värt det ändå! Vi kommer ju få världens bästa gåva utav detta, som vi längtar!