Teresiainspirerar

Just nu testar nog Cornelia oss till tusen.. Varje dag har vi en kamp om allt.

Det börjar på morgonen när det dags att gå upp. När vi ska jobba och gå till dagis är Cornelia super trött och blir jätte sur när vi väcker henne, men på helgerna vaknar hon tidigare och ska promt gå upp på en gång.

När vi väl fått upp henne på vardagarna börjat kampen om vad hon ska ha på sig. Egentligen skulle hon bara behöva tre plagg i sin garderob då det bara är de plaggen som hon vill ha på sig, resten vägrar hon. Ibland får jag ta kampen extra mkt och vi bråkar verkligen men till slut vinner jag och hon får sätta på sig det jag tagit fram då resten av de hon vill ha ligger i tvätten.

Imorse var hon dock så söt att hon la fram kläder på golvet som jag kan göra.. Byxor längst ner, klänning och rosett hade hon tagit fram och lagt överst.. Hur sött. Dock gillade jag inte kombinationen men då vi skulle slippa bråka i onödan lät jag henne ta kläderna då de iaf var leggings till klänningen..

Det kan ta lång tid innan vi blir klara för dagen då hon verkligen säger nej till allt vi ber henne om just nu..

När man hämtar på dagis springer hon oftast iväg och vill inte alls följa med hem. Ibland får jag muta henne med något kul som hon får göra när hon kommer hem eller om vi går samtidigt som hennes kompis brukar de fungera bättre. Annars kan de ta en timma innan vi kommer hem från dagis. På vägen hem kan det även där ta tid och bli diskussioner. Väl hemma vill hon oftast kolla på iPad eller tv och jag tycker inte hon ska kolla på dem för mkt men ibland blir det enklast så. När jag säger nej och att hon ska leka istället börjar hon bli arg och kan börja bråka, verkligen retas med mig om allt.

Varje middag säger hon att hon inte tycker om maten innan hon ens har smakat och det slutar oftast med att hon börjar bråka för att hon inte får de hon vill ha.

På kvällarna när det är dags att göra sig iordning för natten springer hon iväg, vägrar pyjamas och borsta tänderna.. Även där är det en kamp med skrik och tårar. Varje gång jag ska lägga henne så tar det nästan en timma då hon kommer på massa anledningar till att inte kunna sova eller ligga ner…

Alla dessa kamper och bråk är ibland så otroligt frustrerande och jag blir så less på allt, får man säga så? Jag känner mig oftast som världens sämsta mamma då det alltid blir så här. Vid dessa tillfällen mår jag verkligen dåligt över att inte kunna kommunicera med Cornelia på de sättet som vi gjorde förr, då hon alltid lyssnade..

Dock finns det dagar då dem är bra såklart, men mer sällan än dåligt.

Är det en bra dag så fungerar verkligen allt och det är ju så man vill ha det. Visst är det bra att barnen har sin egna vilja men ibland undrar man när de ska lyssna och inte sätta sig på tvären? Jag är säker på att det är en slags trots Cornelia har nu och jag hoppas att den kommer gå över snart, speciellt till sommaren då vi ska tillbringa många veckor tillsammans utan dagis och jobb.

I dessa stunder när allt är jobbigt undrar jag vad det är för fel jag gjort för att det ska bli så här? Jag blir deprimerad av att känna mig som en dålig mamma..

Hur är era snart fyraåringar? Har ni mkt konflikter hemma?